Förlossningen!

Ska försöka mig på att återberätta förlossningen så gott det går. Stor del av den var lite dimmig pga. lustgasen. Tur att man fick förlossningsjournalen och att Adde var där : )

OBS. Låååång läsning

Vaknade upp söndagen den 28 oktober (BF) vid 9 snåret och satte på tv:n. Låg och drog mig till typ 10.30 och då började det kännas som tusentals fjärilar körde runt i magen. Reagerade inte direkt för så där kan jag känna när jag måste gå på toaletten. Gick upp, klädde på mig och gick ner på toaletten och gjorde det jag trodde behövdes. Satte mig en stund i soffan innan jag skulle göra frukost och då kom samma känsla tillbaka. Reagerade väl inte direkt på det den här gången heller. Men sen återkom känslan tätare och jag hade svårt att sitta still i soffan, satt och vred och vände på mig. Ringde min mamma vid 11.20 och berättade hur jag kände och hon hörde att jag fick sluta prata för att fokusera på andningen. Mamma blev överlycklig och sa att det där låter som värkar.  Har inte haft några förvärkar överhuvudtaget så jag hade inte en aning om hur det skulle kännas. Jag sa att jag skulle ta en varm dusch eftersom jag hört att det kan lindra mot värkarna. Värkarna kom tätare och jag bad Adde att ladda ner en värk-app så vi kunde klocka dem. Jag hoppade in i duschen och ropade ut till honom när en värk kom och när den var slut. Jag duschade i typ en kvart, gick ut ur duschen och ställde mig i vardagsrummet i handduken.  Adde tyckte att jag skulle ringa till förlossningen för det var typ 2-3 minuter mellan värkarna och de höll i sig i ca 50 sekunder. Jaja sa jag och bara minuter senare så känner jag ett litet plopp och hur det rinner någon nedanför benen. Min reaktion var: Jaha, åh där gick vattnet. Kollar på Adde som står och ska göra frukost. Det här var inte riktigt vad vi hade planerat den dagen. Vi hade en massa vi skulle fixa med, inte skulle vår bebis komma på BF.

Adde släpper det han håller på med och börjar rusa runt och ordna med BB-väskan och han ringer taxi eftersom vi inte vill ha bilen stående vid sjukhuset. Medan han irrar runt så ringer jag förlossningen, får vänta 5 minuter innan jag kommer fram men det kändes som en evighet. Har högtalaren på eftersom jag måste stå och luta mig mot fåtöljen och andas igenom värkarna. En BM svarar och jag säger att vattnet precis har gått och att värkarna är täta. Hon tycker att jag ska vänta i en timme eller två och ringa tillbaka då. Men då säger jag att värkarna kommer varannan minut och att de håller i sig länge och då säger BM: Oj då, är det så tätt? Men vänta ett tag till och se hur det känns och ring tillbaka.

Det var väl bara att göra som de sa. Adde ringde och avbokade taxin, som skulle ta minst 10 minuter innan den kom för de hade inga bilar lediga.  Jag ringde till min mamma och syster och berättade att vattnet gått. Men efter bara en kvart så kände jag att jag inte ville vänta längre plus att värkarna fortsatte att komma tätt, så jag ringde igen och sa att läget var detsamma. Hon bad mig vänta så hon kunde kolla om vi skulle/kunde komma in. När hon var tillbaka i telefonen så sa hon att det fanns gott om plats på förlossningen men sa att jag skulle åka till obstetrikavdelningen först som ligger våningen under för kontroll.
Adde ringer sina föräldrar istället för taxi och frågade om de kunde köra in oss (de bor bara ett par minuter från oss).  Medan vi väntade in dem så klädde jag på mig, borstade tänderna och försökte ta mig igenom värkarna. Sen kom vi på att jag inte hunnit äta något så Adde gjorde en rostad macka med inget på som jag började knapra på. När vi åkte in så tyckte svärmor att svärfar körde för långsamt och sa till ett flertal gånger: Ulf, nu får du ta och öka farten : )

De släppte av oss vid Danderyd och vi gick till avdelning. Vi kom vid 12.45 och jag blev direkt uppkopplad till CTG. Låg väl där en 30-40 min och värkarna blev allt jobbigare. Tillslut så kollade BM om jag var öppen något och då var jag öppen 4­+ och hon sa att dig kommer vi inte skicka hem. Tack och lov tänkte jag. Var inte sugen på att flänga fram och tillbaka. När hon sen drog ut fingrarna så kom slemproppen också. Hon sa till mig att gå ta en varm dusch så skulle hon skriva in mig på förlossningen och lägga fram rock och snygga nättrosor till mig : )

Klockan hade blivit runt 14 när vi tog hissen ner en våning till förlossningen och fick rummet vi skulle vara i. Jag blev väldigt positivt överraskad av rummet, kändes inte alls som ett sjukhusrum. BM som hade tagit emot oss först sa att hon skulle se till att jag skulle få börja med lustgasen direkt för hon såg hur jobbigt jag hade det.  En undersköterska kom in och visade hur jag skulle använda den. Tyckte det var jättesvårt att använda den i början men sen användes den flitigt kan jag säga. Hon frågade också om/vad jag kunde tänka mig för smärtlindring och jag sa ALLT som ni har : )

Den nya BM som skulle ta hand om mig (oss) kom in och sa att de skulle kolla hur öppen jag var vid 15.30-16.00 och jag kommer ihåg att jag tyckte det kändes som en evighet till dess. Hann även tänka att fy om detta drar ut på tiden, kan ju ta hur många timmar som helst.

Klockan hade blivit 15 och värkarna blir bara jobbigare och jobbigare. Jag börjar känna mig varm och svettig och de tar tempen på mig. De frågar om jag vill duscha men det ville jag inte göra igen. Så de frågar om jag vill prova pilatesbollen. Satt en stund på den men tyckte det bara blev jobbigare. Tyckte det var bättre att hänga på sackosäcken som låg på sängen. Tillslut så frågade dem om jag ville prova elektriska kvaddlar för att minska smärtan och det ville jag. Medan jag la mig på sängen så plockade de fram kvaddlarna. Klockan hade då blivit strax efter 16 och en ny BM (skiftbyte) kommer in och skulle kolla om jag var mer öppen. Hon kollar mig och säger glatt att jag är öppen 10 cm och att vi ska få bebis väldigt snart. Herregud vilken känsla som for igenom mig. Tänk att vi snart skulle ha vår lille kille hos oss.

Ja eftersom jag var helt öppen så var det ingen idé att få någon som helst smärtlindring. Så det var jag, lustgasen och Adde som skulle fixa detta tillsammans. Jag lägger mig på sidan för det kändes bättre att ligga så. Åh då börjar mina krystvärkar att komma (kl. 16.23). Behöver inte gå in mer detaljerat vad som händer under denna period mer än att det gör förbaskat ont när krystvärkarna kommer. Jag skriker ur mig krystvärkarna samtidigt som jag trycker Addes arm och hand (rätt så hårt) medan han peppar mig och håller lustgasen.

Fyra krystvärkar senare, 16.38, ser jag BM lyfta upp vår efterlängtade son. Han skriker till och han läggs på mitt bröst. Känslorna som fyller mig går inte att förklara. Jag och Adde kollade på varandra med tårar i ögonen. Äntligen hade han kommit till oss, 49,5 lång och vägde 3480g.

Adrenalinet pumpar som bara den i mig så Adde och undersköterskan får hålla ner mig så att jag slappnar av för jag skakar så otroligt mycket. Efter att allt efterarbete gjorts så fick vi in grattis fikat. Det var efterlängtat kan jag säga för jag hade inte fått i mig mer än en rostad macka, en halv banan och ett glas saft under hela dagen. Sen blev vi lämnade ensamma ett par timmar. Eddie låg bara tyst på mitt bröst och tittade sig omkring. Vi hörde av oss till våra nära och kära att allt var bra och grattishälsningarna strömmar in via mess, Facebook och Instagram.

Vid 19.30 kom undersköterskan in och såg till så jag fick hoppa in i duschen, otroligt skönt var det kan jag säga. Sen kom BM in och skulle kolla Eddie och ge honom en spruta. Sen var det dags att för oss att packa ihop för det var tydligen folk som väntade på att få rummet. Vid 20 så var vi incheckade på BB-hotellet.

Förlossningen gick alltså rätt snabbt, vattnet gick vid 12 och Eddie kom 16.38. BM och undersköterskan som förlöste mig var helt underbara. Tyvärr så hann vi inte ta så mycket bilder men bjuder på några på mig in action med lustgasen och självklart på vår underbara son.