torsdag 6 juni 2013

Är jag lat?

OBS. Långt inlägg

Läste om flaskmatning i senaste numret av Vi Föräldrar och blev rätt irriterad. Varför blir folk så upprörda när man pratar om att man ger sitt barn flaska istället för att amma. Åh att vi som ger flaska/ersättning är lata...alltså vad är det för skitsnack. Ni som ammar kan ju lätt (för det mesta) bara ta fram bröstet till era barn vart ni än är. Förstår såklart att alla kanske inte känner sig bekväma att amma överallt men ni har iaf maten med er utan att behöva tänka på att ni ska glömma något. Vid ett sånt tillfälle är det iaf en fördel med flaska. Att man kan ge den var som när som (efter att man meckat med allt först).

Med ersättning så måste man ha med sig flaskor, pulver, varmt vatten och kallt vatten för att kunna spä ut det varma. Glömmer man något av det så måste man springa runt och försöka fixa det. Inte så kul med en unge som är akut hungrig. Har själv varit med om att flaskan är kvar hemma när det var dags för mat när vi varit på stan. 
På natten måste man (i vårt fall) gå ner en trappa för att fixa flaskan. Det ska mätas upp vatten, det ska micras, pulver ska i, det ska skakas om. Är man inte riktigt vaken så kan man lätt glömma vilken skopa man var på så då är det bara att börja om. Sen all disk som tillkommer och flaskor ska kokas titt som tätt. Åh ersättning är inte heller så billigt och det går åt så mycket och så fort. Tack och lov har Eddie sovit hela nätter från tidig ålder så i början räckte det med ett mål på natten.  

Jag valde inte att ge ersättning. Planen var att amma men när det inte gick så valde vi att gå över till ersättning utan att blinka. Det är klart att vi gör det bästa för vår son och det är väl att ge honom mat oavsett vart det kommer ifrån...el?? Att låta honom svälta var ju inget alternativ ; )

Innan vi åkte hem från BB så kollade såklart barnmorskorna att amningen kom igång och att han fick ett bra sugtag. Eddie var lugn och sa inte många knyst första natten hemma och jag ammade som man skulle och tyckte att han fick bra tag. Men andra natten så vaknade han och var helt otröstlig. Vi försökte med allt inkl. amning men inget hjälpte. Jag storgrät och kände mig hjälplös. Som tur var hade min mamma sagt att det är bra om vi har ersättning hemma om det skulle behövas. Så till slut hällde vi i lite ersättning i en flaska och Eddie slukade allt och somnade som en stock. Man kände sig både lättad men även lite skuld att han inte fått i sig tillräckligt med mat : (

På återbesöket så hade han gått ner lite mer än de 10% som de max får gå ner. Barnmorskan tyckte då att vi skulle fylla ut med lite ersättning utöver amningen om han inte blev mätt. Försökte med amningen i typ 2 veckor och kände att det inte ville rinna till. När jag pumpade så kom det bara någon ml om ens det. Eddie var väldigt bökig när han skulle äta, sög ett par gånger och sen släppte. Höll på så hela tiden. Så till slut valde jag att sluta och bara ge ersättning. Folk man träffar frågar ju alltid hur det går med amningen. I början var jag alltid snabb att säga varför jag inte ammade för jag kände att jag var tvungen att förklara mig. Men det slutade jag med för varför ska jag behöva förklara mig för andra??

Sa till mig själv innan Eddie kom att jag inte skulle lägga ner massa onödig tid och energi på att vara ledsen om inte amningen skulle funka. Varför dra ner sig själv med såna såna tråkiga tankar när man har en liten att ha hand om och njuta av. Aldrig att jag skulle offra min tid på sånt trams mot lycklig tid med min son.

Förstår inte att folk orkar ha så jäkla mycket åsikter om detta. Sköt er själva. Att jag ger MITT barn ersättning skadar väl inte ert liv, el?? Jag bryr mig inte om vad andra väljer att göra. Folk vår göra vad dem vill. Varför ska det påverka mitt liv?

Eddie har det verkligen inte gått någon nöd på. Han är en stor och stark kille med världens energin och är inte stilla en sekund. Åh han har inte varit förkyld än enda gång sen han föddes. Han kommer nog bli en helt ok kille när han växer upp fast han inte har ammats ; )
Skulle inte tveka en sekund att ge vårt nästa barn ersättning om amningen inte kommer igång, så det så.

Ja då fick jag skriva av mig lite också : )


6 kommentarer:

  1. Alla mina tre barn har fått ersättning. Har provar amma alla men har inte fått igång det så istället för att svälta barnen har dem ju självklart fått ersättning. Skönt att det finns :-)

    SvaraRadera
  2. Ja, det är så jävla larvigt detta snack om amning. Vad trött man blir. Du ska verkligen inte lyssna på vad andra mammor har att säga. Kör ditt race och det är precis lika bra som någon annans.
    Kram på dig
    / camilla Fd hemtex mörby.

    SvaraRadera
  3. Jag håller med dig till 100 %. Jag brukar försöka att aldrig anta att någons bebis ammas om man pratar mat. Jag har ammat båda 4-5 månader men blir ibland ifrågasatt varför jag slutat så snabbt? Då får jag lust att smocka dem, haha.

    Ja jag vill gärna ses! Var bor dina föräldrar? De kanske bor kvar?

    Kram

    SvaraRadera
  4. Folk ska tycka så mycket om allt! Vi har ju tilläggsmatat Julie sedan start eftersom hon var tidig och inte gick upp som hon skulle och gud vad jag får frågor om det! Blev galen i början! Men numera skiter jag fullständigt i att ens förklara mig. Tror alla med lite vett ser att Eddie knappast kunde må bättre än han gör, stora fina killen! :)

    SvaraRadera
  5. Hihi vad söt han ser ut med sin flaska :)

    SvaraRadera
  6. Jag ammade i 47 dagar. Ester blev nog aldrig riktigt mätt för hon blev en helt annan bebis när vi började ge henne ersättning. Jag hade såriga bröstvårtor och var på amningsmottagningen för att få hjälp men det gick ändå inte till slut. Hela proceduren med att amma tog en timme (hon skulle ligga på en kudde och jag skulle ha en liten handduk under mitt bröst för att det skulle komma upp mm.) och när hon väl var färdig så fick jag ångest för då visste jag att det bara var ca 2 timmar kvar tills allt började om igen. Och så ont det gjorde!

    Blir så himla trött på alla flaskhatare. Det är som du säger, MITT barn, inte deras.

    SvaraRadera